Sonen fotograferade dem med omsorg. Och med zoom-knappen på kameran. Han lovar, han stod inte så nära, minst en meter ifrån. Säger han.
Och vilken tur att igelkottsungarna klarade sin tuffa första tid här i livet. Den tuffa första perioden i livet när de diar sin mamma.
Det måste vara lite tufft, menar jag.
Och sticksigt.
Om de varit små ballonger hade de aldrig överlevt.
Inlägg
9 kommentarer:
Vilka söta små minikottar!!!
Ohh så söta kottar. Här har vi inga :( Grannen "planterade" in igelkottar men dom ville inte bo här i byn så dom flyttade, tror vi iaf. De försvann. Hade jättegärna haft igelkottar här.
Så söta små liv.
jag räddade en som hade förvillat sig in i hönsgården hörom dagen...
Ja tack o lov att det inte va något annat som lämnade bajshögar ursh för råttor.
Men dom där hyresgästerna är riktigt söta.
Jag har en liten rolig historia ang kottisar....
Min gubbe (som är amerikan)stog ute vid mina föräldrars garage och höll på med något. Då kom några grann ungar gormande och skrikande att han skulle titta på Igelkottar (som satt ute vid soptunnan). Gubben tittade upp i himlen och sa jag ser igen eagle hihi...han trodde dom pratade om någon skags rovfågel inte en porkiepine fniss. True story :)
Kramisar
Ann-Charlotte
Så fullständigt bedårande, önskar att vi hade några kottar, hur många är de.
Detta var det sötaste jag sett på mången god dag!
Aaaaaaaw vad de är sööööta!
Åååååhhh....ett "Ååhhh-djur" till!!!
Såna små rackare ska man vara rädd om! Ge dom kattmat och gott vatten och leverpastej och fisk, så stannar dom nog!
Vet du att dom käkar huggormar??
Det sägs så i alla fall...
Jag vill också ha såna!
Vi hade för ett par år sedan, men inga nu..):
Kan du mejla en sån liten till mej??
Kram, Jenny (:
Jättesöta!
http://sidsjohons.zoomin.se/blogg
Skicka en kommentar