Så finurligt, sa jag. För det tyckte jag det var.

Jag tycker det är något alldeles förfärligt svårt att höra skillnad på fåglarnas fågelsång, faktiskt. Jag höör bara inte vilken som är vilken fågel.

Och även om jag känner igen vissa kvitter-truddilutter, så vet jag inte vilken fågel som kvittrar på det viset. För att bo på landet är jag ovanligt fågelsångs-identifierings-inkompetent, helt enkelt.

Men jag tror faktiskt att jag har löst det nu. Med hjälp av goa P.

För goa P hälsade på häromdagen, och då tog vi en picknick-långpromenad i skogarna bland bäckarna och blommorna och... fåglarna. Och vi lyssnade och njöt av fågelsången och undertiden vi njöt så tänkte jag snabbt fråga P om vilken fågel som var vilken. För hon kanske är väldigt fågelsångs-identifierings-kompetent. Min motsats, alltså. Så tänkte jag.

- Hörrö P, vad tror du det är för fågel som kvittrar där...? Vad kan den heta...? frågade jag hoppfullt och pekade på ett fågelkvitter som lät lite tjopptjopp-piip. Eller, det kan man ju inte göra egentligen, peka på ett kvitter, men jag gjorde det på sätt och vis i alla fall så P skulle förstå vilket kvitter jag menade.

- Åhh, sa P, det är ju en... en... skogsfågel såklart.

- En skogsfågel? sa jag undrigt.

- Jajamänsan, en skogsfågel är just vad det är, sa P.

- Så finurligt, sa jag. För det tyckte jag att det var. En skogsfågel är ju ett ovanligt lätt namn att komma ihåg, eftersom det är namnet på en fågel som kvittrar i skogen.

Och så promenerade vi vidare en liten stund, och så hörde jag ett nytt kvitter som lät lite huhuhuhuoo.

- Vad kan det vara för kvittrig fågel då? sa jag.

- Åhh, sa P, det är ju en skogsfågel såklart.

- Nämen det också? Så finurligt, sa jag och blev lite glad över att det också var en skogsfågel. Så lätt att komma ihåg det också.

Och så promenerade vi vidare, och för varje kvitter vi hörde så frågade jag P vad det var för fågel och hon svarade att det var en skogsfågel. Och jag blev så glad, för det är ju plättlätt att komma ihåg det fågelnamnet.

Och tänk vilken spännande sort den där skogsfågeln verkar vara. Den kan vara stor och liten och röd och grå och brun och prickig och svart och den kan låta huhuhuhoo eller tjopptjopp-piip eller sprakelisprak eller knöknöknö och den kan flyga högt och lågt och bygga bo i träden eller på marken eller i buskar och flyga fort och flaxa långsamt. En verklig allround-fågel, kan man säga.

Och jag blev så glad att P lärde mig alla fåglar och fågelkvitter i hela skogen, så roligt att äntligen ha lärt sig namnet på dem, och vilket lätt namn till på köpet, så nöjt och glatt passade jag på att fråga henne också om en blomma som just nu sprider sig som glädjepölar i skogarna och är så vacker och som jag länge funderat på vad den heter.

- Hörrö P, vad tror du det här är för blomma? sa jag och pekade kunskapstörstande och hoppfullt på blomman.

- Åhh, sa P, det är ju en skogsblomma såklart.

- Så finurligt, sa jag och slog mig för pannan väldigt glatt.

Och så gick vi vidare bland alla skogsfåglar och skogsblommor och jag njöt såå av mina nyfunna fågliga och växtliga kunskaper.
Tänk vad hon kan, min goa P.