...och livet är så gott så gott.

Vi har pysslat med vår förfallna flaggstång under veckan som gått. Den har varit lite trasig och flagglös och lin-lös, så vi har fällt den med traktorn (äventyrligt) och målat den och putsat den och pratat snällt med toppen på flaggstången, för toppen på flaggstången träffar man ju väldigt sällan i vanliga fall så det var bäst att passa på att lära känna varann en smula innan vi skildes åt igen. Och vi satte på en ny fin lina och polerade flaggstångskulan så den blänkte ända till Mariannelund eller vad det heter på flaggstångsspråk, och sen reste vi den igen med traktorn (äventyrligt igen).

Och idag, på självaste midsommarafton, så hissade vi flaggan. Under mycket pyntiga former, såklart. Grannarna var inbjudna, champagnefrukost dukades upp med ägghalvor och snittar med skaldjur, rostbiff och gubbröra, och när flaggan nådde toppen så sköt grannen salut med sitt gevär så det hördes ända till den stora stora staden tror jag faktiskt, jättehögt alltså. Och granne C sjöng Svenska Flaggans sång sådär förtjusande vackert när flaggan fladdrade i vinden, och jag sjöng Du gamla du fria för jag kunde inte Flagg-sången, men jag sjöng Du gamla du fria tyst i huvudet för mig själv så det inte skulle höras att jag inte kunde Flagg-sången och det blev nästan som kanon (som man sjunger Broder Jakob ni vet) fastän vi inte sjöng samma sång, men vi startade sången olika och då är det kanon. Jag är inte säker på att vi ens hade samma tonart, men det gjorde inget för vi drack champagne.


Och sen gick vi en blomsterplockar-promenad över ängarna och kikade mot vårt hus lite nu och då, och minsann såg man flaggan fladdra så vackert nästan hela tiden om man inte gick och ställde sig bakom en stor gran för då såg man inte flaggan längre för alla barr.

Nu puttrar färskpotatisen på spisen och jag ska plocka fram sillen och nubben och sonen slappar i hängmattan under björken och solen skiner och på söndag är det förhoppningsvis kläckning av GangsterGittans ägglingar som hon ruvar på och jag hittade prästkragar och rödklöver och ikväll ska vi grilla oxfilé från grannbyn och dilldoftande färskpotatispaket och livet är så gott, så gott. Sådär gott och underbart så man nästan undrar om man drömmer eller är vaken. Fast jag vill inte nypa mig i armen för att ta reda på om jag drömmer eller inte, för jag trivs så bäst som det är.

Jag önskar er alla en alldeles underbar midsommarafton :o)